jag älskar trots... ♥

Har jag sagt hur mycket jag älskar trots!?

Treåringar är ett eget släkte, hihi!
  • vaknar med gnällröst, varje morgon
  • ingen mat som serveras duger just då, men kanske en annan dag
  • fajtas med syskon
  • ska göra allt själv
  • total ignorering av föräldrar
  • kladdar med mat
  • skriker högt och ljudligt
  • brötar fram som en ångvält
  • använder ordet "dumma" i helt fel sammanhang
  • pratar gärna om och skrattar åt bajs
  • gråter lätt samt tjurar
  • testar allt, främst föräldrarnas tålamod
  • ska bestämma vem som ska borsta tänder/klä på/ge mat o.s.v.
När man ser denna "lilla" lista så inser man att det måste vara riktigt jobbigt för den där lilla gullungen att ha det så där hela dagarna! Vem skulle inte bli grinig då liksom!?
 
De har det inte så lätt de små liven (inte föräldrarna heller för den delen!)
Tur det blir bättre efter ett tag, även om det inte känns så under tiden.
 
Älskade, älskade barn ♥

känslan..

...när man i panik letar efter bilnyckeln och tror att man har tappat den, mitt under mellandagsrean. Gah!!! Det är det som är det mest osmidiga med att ha centrallås (heter det så?). Jag menar, det är ju bara att ta nyckeln, gå till närmsta parkering och smygtrycka lite. Om bilen där nyckeln hör hemma finns där så blinkar den ju så fint! Då kan man bara hoppa in och åka iväg. Nu kanske man inte kommer så långt innan man blir påkommen med snodd bil men ändå.
 
Åter till nyckeln. Jag letade medan jag kände att pulsen gick upp. Ni vet ju hur bra man är på att leta då, med stresspuls! Ingen nyckel! När jag sedan lugnade ner mig i någon sekund och kände efter i fickan där jag var helt övertygad om att jag hade lagt nyckeln, så låg den ju där. Puh.. Varför stressa upp sig liksom? =)
 
God fortsättning på er!