känslan..

.. när man umgås med människor som har barn i samma ålder som en själv. Det är så underbart. Alla barn är olika men ändå lika på många sätt. Typiska för sin ålder liksom. Det är väl det som är charmen. Alla åldrar har sin charm. Ibland tänker jag att det måste vara så otroligt påfrestande för dem (främst i 3-4-årsåldern) själva att;
 
- vilja göra allt själv fast det inte går
- bli arg för att fel underkläder ligger i lådan
- strunta i att äta mat och leva på kex
- säga "jag ÄR inte trött" fast ögonen nästan faller ihop
- ligga på golvet och gråta för att man inte vill
- ligga på golvet och gråta för att man vill men inte längre får..
 
o.s.v.
 
Hur trött skulle man inte vara som vuxen om man gick igenom det där varje dag i flera veckors tid! Jiiiiiises! =) För att återkomma till det där med att umgås då så är det en sån lättnad när man bara kan slappna av och det får bli som det blir. De som är med, känner ändå igen sig i situationerna som uppstår. Det är deras vardag också. Helt underbart.
 
Barn är underbara. Var och en på sitt sätt. ♥

Kommentera här: