vart är vi på väg?

Året var 2002.

Jag var en lycklig nybakad student som i flera år vetat vad jag skulle göra efter gymnasiet.
Vägvalet var enkelt, lärarlinjen. Karlstad fick det bli, tillsammans med min vän Johanna.
Vi följdes åt och gjorde vårt yttersta för att skaffa oss en god utbildning. Bredden var stor.
Lärare för tidiga åldrar. Så fint står det på våra examensbevis och numera också legitimationer.

Under många år jobbade jag på förskolan och trivdes gott med det. Men efter några år så ville jag
utmana mig själv för att växa i min yrkesroll och som person. Jag fick chansen att deltid jobba i en
klass, en tvåa. Yey! Vilken lycka. "Det är det här jag vill jobba med". Det var då jag verkligen kände att 3½ års farande i krasslig bil, i Gullspångsskogarna, mellan hemorten och Karlstad var sååå värt det.

Känslan av att få jobba med eleverna. Pusha dem i motgångar. Ge dem hopp. Klappa dem på axeln. Se dem lyckas. Glädjas med dem när de lyckas! Skapa goda relationer med föräldrar och kollegor. Planera lektioner, projekt och bygga lärande miljöer. Tillsammans med eleverna fånga tillfällen av lärdomar och skratta tillsammans. Ha roligt! Samarbeta och bygga kompisrelationer för livet.

Det är så jag tänker mig min roll som lärare.

Tyvärr har det hela en baksida som just nu tagit över känns det som. Trötta, överarbetade kollegor, tonvis med administrativa uppgifter, inga pengar, dåligt med resurser, överarbetad ledning, enorma grupper och arga föräldrar.

Jag är just nu föräldraledig nästan heltid.
Jag kommer att börja jobba igen, fullt.
Jag vill jobba med eleverna.

Jag har fått frågan flera gånger: Vill du verkligen jobba i skolan nu? Med den belastningen och de sparkrav som hela tiden dyker upp? Personer som inte ens är insatta i skolans verksamhet på samma sätt, frågar mig det. Ja, det är ju inte annat än att man börjar fundera. Men sen tänker jag på eleverna. Det är ändå dem jag brinner för. Vill vi inte ge dem en utbildning av kvalitet? Vill vi inte ge dem en meningsfull vardag? Vill vi inte skapa en trygg och lärorik skola som ger dem vägar att nå sina drömmar i livet?

Det känns ibland som att vi är på väg utför.
Vem ska bromsa och hjälpa oss alla att vända om!?
För det måste vi och det snarast!

För allas vår egen skull och framför allt:
För barnens skull.
Våra egna och andras. ♥

Kommentarer:

1 Ann-Sofie:

skriven

Härligt! Jag skulle verkligen uppskatta att ha dig som lärare till mina barn. Våra barn behöver engagerade lärare som brinner för sitt yrke. Jag hoppas inte alltför många eldsjälar skräms bort!

Svar: Tack Ann-Sofie. Vem vet, kanske det blir så någon gång! Jag vill fokusera på barnen, det är de som är viktigast!
storasyrran

Kommentera här: