den där känslan..

när man står med elvispen i högsta hugg och håller på med en kaka. Rätt som det är stänger man av vispen för att kolla konsistensen, lyfter upp vispen och sedan sätter igång den INNAN man har kört ner den i smeten igen. Ja, ni vet, när det bara fräser till och sedan är halva köket nerskvätt med topping. Det var ju tanken att bara morotskakan skulle ha den där fina toppingen, men nehe då. Det blev diskbänken, kaklet och kaffebryggaren också. Jippi!! Tio poäng i kokobäng till mig liksom! 
 
Det blev en morotskaka till slut. Med topping. Så T som har födelsedag imorgon, blev nöjd. Att jag hade en liten filur som konstant hängde i benet på mig under hela bakningen är bara en extradetalj! ♥
 
Bye the way. Jag är tillbaka i bloggen. Jag känner att en månads paus får räcka. Jag saknar skrivandet även om jag inte alltid hinner med det. Men det är en sån befrielse att få skriva av sig. 
Det är fullt upp, som det är med tre småbarn i familjen, lite (mycket) renovering i källaren, fullt upp på jobbet samt vårens alla kalas och sammankomster. Det mesta är kul så jag ska inte klaga. Men ibland blir det lite mycket på en gång och hjärnan har svårt att sålla. Det är viktigt att pausa ibland. På flera sätt, inte bara i bloggandet.
 
Jag hoppas ni är några kvar som vill läsa mitt svammel. Glöm inte att kommentera. Det gör min dag! 
 

Kommentarer:

1 Jeanette:

skriven

kul att få höra från dig igen!

2 Jeanette:

skriven

kul att få höra från dig igen!

3 Anonym:

skriven

Och jag tycker om att läsa härinne😊 kram Malin

4 Anonym:

skriven

Underbart😊

5 Elin - Livat på torpet:

skriven

Välkommen tillbaka <3

Och den känslan har jag känt på några gånger jag med ...

Svar: Tack!
storasyrran

Kommentera här: