storasyrran

Saknad kan vara så otroligt mycket.
Det kan hänga ihop med längtan eller önskan.
Just nu saknar jag detta i vardagen:

- torkvinda att hänga ut tvätten på när det är skönt väder.
- soffgrupp att slappa i på inglasade altanen.
- tid till att läsa en bra bok.











Lite djupare saknad är:

- barnens bebistid
- fina farmor och gosiga Findus
- vänner som glidit bort..

Favoritplatsen just nu när sommaren närmar sig är helt klart Österäng. Där har min faster och farbror stuga och mina föräldrar har en villavagn. Vi spenderar mycket ledig tid där. Det är så skönt. Lugnt och fridfullt. Barnen kan leka fritt och springa som de vill. Inga farliga vägar eller så. Nära till vatten och bad!

Gammal bild på mamma och pappas villavagn.

Rädslor vill man helst inte prata om. Min största rädsla är att det ska hända mig, min familj eller mina vänner något. Men man måste leva. Så därför kan man inte gå runt och vara rädd.

Annars tycker jag inte särskilt mycket om höjder eller mörker. Jag ser ingen tjusning i hysteriska karuseller på typ Liseberg. Mörkrädd har jag nog varit i hela mitt liv. Det går mycket bättre nu men jag tycker inte om mörkret om jag är ensam.

Vad är ni rädda för?

Jag har lätt för att gråta och fälla tårar. Jag kan bli väldigt sentimental av TV-program. Då kan jag gråta både av att det är fantastiskt vackert/glädjefyllt som i t.ex. En unge i minuten eller av sorg/ledsamhet i t.ex. någon dokumentär.

Saker som gör mig ledsen i hjärtat är:

• sjuka barn
• hemskheter som händer i världen
• att förlora någon
• begravningar
• bråk och tjafs
• vänner som aldrig hör av sig

Jag älskar att ha människor runt omkring mig! Jag är definitivt ingen ensamvarg. Det är helt enkelt mycket trevligare att se på TV/äta/softa med någon annan istället för i ensamhet.

Familj, vänner och släktingar får mig att må allra bäst. De finns alltid där! ♥

Varenda dag ska man behöva läsa, höra och se på TV, tidningar och överallt om massa idioter som knivskär, sparkar, våldtar, slåss och torterar andra människor. Sådant upprör mig verkligen. Jag tycker det är så tragiskt att det är en sådan värld vi lever i. Det tar aldrig slut. Inte konstigt att man är mörkrädd. Hur ska man kunna skydda sina nära och kära från allt hemskt?

Nyheter har blivit en form av rapportering om allt tragiskt och hemskt som händer i världen. Tiden räcker inte till för att ha reportage om allt positivt som faktiskt händer också. Det är lite synd faktiskt.

Med barn så upplever man fantastiska ögonblick hela tiden. Framsteg som de gör varenda dag! Det är så härligt att få följa dem!

När Noah var 3 månader så tippade han över från mage till rygg. Mest för att det bara blev så. Men drygt en månad senare så gjorde han det på egen hand. Som förälder undrar man då, jaha, hur lärde han sig det? Nu vänder och vrider han sig hur som helst. Lägger man ner honom på golvet så ligger han inte kvar på samma ställe till slut. Han rullar och vrider sig. Lillen blir stor!

Oj, detta var svårt. Jag kan inte komma på något som jag ångrar. Småsaker i vardagen kan det ju vara, som att man inte köpte det där speciella klädesplagget direkt för sen när man bestämt sig så är det slut. Men inga stora saker vad jag kan komma på.

Har ni ångrat något särskilt?

Vet inte om jag har någon direkt favoritfödelsedag. Det skulle säkert vara någon gång när man fyllde 10 eller nåt. Men det minns jag inte!

Min senaste födelsedag, för bara ett par veckor sen var lite speciell. Tobbe jobbade eftersom det var vardag och jag och barnen var hemma. Det var dagen innan skärtorsdag och man laddade för påsk. På fm fick vi besök av ett rejält gäng med påskkärringar. De sjöng så fint för mig och jag fick en bukett med påskliljor! På baksidan har vi en åker som bonden inte har sått något på i år så där blev det fika i gräset med små bakelser av rulltårta! Sen härjade barnen fritt. Thea var nöjd och jag fick ett annorlunda firande av min födelsedag!

Ett av mina favoritminnen är när vi var i Thailand 2008. Det var min och Tobbes första resa utomlands tillsammans och dessutom min första flygresa. Visst är det smidigt att första gången man ska flyga så drar man en 11-12 timmars flyg till andra sidan jordklotet? Thea låg dessutom i magen, dock bara i vecka 13 nånting.

Minns inte riktigt vem den första jag kysste men i alla fall att de mest betydelsefulla har varit och är med min Tobias! ♥ ♥ ♥

Jag måste dock berätta att en av de första killarna som jag kysste var på ett högstadiedisco. Det blev inget mer än så. Vi kände inte varann och hade aldrig umgåtts innan. Haha, det lustiga är att killen nu också är tvåbarnsförälder. Dessutom har barn i samma ålder som mina egna! Tror till och med att det kan vara så att bloggen läses av hans sambo! Ja lustigt men sant. Det var tider det!

Nu kan ni som känner mig gissa bäst ni vill. Någon kanske kommer ihåg till och med! Hahahah

Drömmen alla människor har är väl att kamma hem en storvinst på Lotto. Men eftersom vi inte spelar på Lotto så kan ju det bli rätt svårt! Det enda är väl Bingo någon gång och en tialott när man är på det humöret. Men det blir man ju knappast rik på!

Mer realistiska drömmar är allt vi drömmer om kring huset. Vi har massa projekt som vi vill göra framöver. Ibland önskar man att man kunde knäppa med fingrarna så var det klart. Men kanske tjusningen är att få längta efter saker också! Altan, möbler, garageuppfart m.m. m.m.

Just nu drömmer jag om en härlig grön gräsmatta där vi kan ha picnic i solen! Drömmen är på väg att besannas! Lovely!

Vad drömmer ni om?

Mäklarbild på vårt hus 2009

Den här veckan = Sportlov.

Förr hade man alltid koll på det. Nu när man går mammaledig är det som vilken veckan som helst men ändå! Sen är det ju inte samma i vuxen ålder eftersom man inte går i skolan. Men den dagen jag kommer jobba i skolan så kommer jag förhoppningsvis få det åter!

Sportlovsveckan var alltid speciell. Då var man ledig från skolan och familjen brukade åka på skidsemester. Det gjorde vi i många år med mamma och pappa. Det var Säfsen som var vårt mål då! Alltid lika mysigt och skönt att komma iväg. Det var extrakul att det var dit vi åkte i år också med alla syskon! Nu hade man ju inte varit där på många år.

Vad minns ni av sportlovet?

Det här med handväskor är ju häftigt tycker jag. För det första är jag en sån där som byter stup i kvarten. Jag vill gärna ha nya hela tiden men använder de gamla också imellanåt. Jag vet inte hur många väskor jag skickat iväg till second hand. Men å andra sidan köper jag inga dyrgripar. De som mest har tjänat på mina väskinköp är nog Åhléns. Därifrån kommer många. Jag har två flyttkartonger med väskor i källaren nu. Kanske borde rensa?

Innehållet varierar en del men grunden är ofta detsamma. Nu är det inte alltid jag tar med en handväska utan lägger det absolut nödvändigaste i skötväskan. Det blir sånt släpande annars med flera väskor.

Temabloggandet fortsätter. Som ni märker följer jag inte 30 dagar efter varann utan det blir inlägg när jag känner för det. Nu har turen kommit till mina syskon!

Jag har fyra bröder, alla är de yngre än mig. Under uppväxten har vi både lekt och fajtats om saker. Nu i vuxen ålder umgås vi ofta. Det är härligt att ha en eå nära relation. Dessutom har de träffat fantastiska tjejer också!
För några år sedan skrev jag detta:

1983 den 20 april

då hade det gått 9 månader sen jag blev till

jag föddes liten och go

omtyckt med en gång må ni tro

min mamma var bara 19 år

och sköterskan räknade mina fingrar och tår

Pappa, han var stolt över mamma och mej

Nu hade han både bebis och tjej

Jag döptes till Anna Susanne Carina

Och fick en Rosa Panter att trösta mej med när jag grina

 

Efter ett och ett halvt år

En liten bror jag får

Han fel i magen låg

Därför var rumpan det första man såg

Att få en brorsa var kul

Men jag och pappa fick ensamma fira jul

Andreas kom nämligen den 23 december

Även han med alla tår och händer

Åke Andreas fick han heta

För det passade ju inte med Greta

 

16 augusti 1986 kom lille Thomas till världen

ingen extra hjälp han behövde på utfärden

en gullig liten krabat

som bara ville ha mat

Jag och Andreas tyckte att det var bra

Och fler syskon vi ville ha

Thomas, ja han fick farfar Eriks namn

När han i kyrkan bars fram i Annelies famn

 

Mitt i semestern 1989

Blev vi en person närmare tie

Tobias kom den 15 juli när solen lös

Ja, den sommaren var det nog ingen som frös

Då hade vi även bytt hus

Ett nytt ställe där alla barnen kunde hitta på bus

Håkan, Tobias, Kristoffer, det var helt kanon

Som namn på denna lilla person

Det hade aldrig förut hänt

Att vi hade fått en sådan semesterpresent

 

Man trodde ju att nu skulle det vara nog

Men 1993, en ny födelseannons i tidningen stod

Det var det året Christoffer kom

Nu hade jag bröder fyra gånger om

Den 25 september han anlände

Och det var kul att det något i höstrusket hände

Viktor, Christoffer, den namnet han bär

Och det har aldrig varit något besvär

Coffe han är tio år yngre än mej

Och innan han föddes hoppades jag att det var en tjej

 

Men jag hoppas att alla förstår

Att jag aldrig skulle byta bort mina bröder, vad jag än får!

Anna Johansson 2000

T-shirt och kofta från Gina.

Scarf från Blingo.

 

Kjol från Gina.

Strumpbyxor från HM.

Tofflor från Kappahl.

 

 

På T-shirten står det: Let´s join the circus!

Tro är en känslig fråga och dessutom ursvår att svara på. Vi lever i ett kristet samhälle och firar högtider som bygger på den kristna tron. Jag är både döpt och konfirmerad. Men jag kan inte säga att jag tror på Gud. Jag tror inte att det var en gubbe (?) som skapade vår värld och allt som lever här. Det känns liksom för konstigt för mig. Men jag respekterar de som gör det. Jag tycker det är upp till var och en att tro på vad de vill. Jag tycker däremot inte att man behöver propagera för att det man själv tror på är det rätta och mest acceptabla.

Kyrkan i Sverige ger ett gott stöd och finns alltid där. Det kan kännas som en enorm trygghet tycker jag. Dessutom skulle jag mycket väl kunna tänka mig att gifta mig i kyrkan, just för att det är en vacker och fridfull plats. Men det är en annan historia!

Jag tror att allt sker av en anledning. Det finns de som går oskadda ur mosade bilar eller kraschade plan. Kalla det änglavakt, ödet eller vad som helst!

Vad tror ni på?